Jajjemen!



Var framme vid kl 10 på första stället i stenungsundstrakten, solen sken och krusningar på ytan, fiskade av ön, vadade ut till nästa ö. Mjölksyra, törstig, snorig, vindknutar, trassel och förkyld. Allmänt fittig början av dagen alltså. Något enstaka hugg, nu började det blåsa upp och vågorna var inte sköna. Ännu bättre, suck. Började kännas som en sån dag med kalla vindar och tjuriga öringar. Började frentiskt kolla iphonen efter nya ställen. Bestämde mig för att åka söderut i närheten av där jag var.

På nya stället var första viken helt mjölkvit och vindknut på första kastet. Såg några spinnfiskare ge upp för dagen. Men vädret var fint så jag gick vidare och det började se bättre ut men lika blåsigt fortfarande. Fiskade runt denna ön, men på yttersidan var de blåsigt, spinnfiskarna stod och dängde såklart men på djupt vatten. Skönt för mig. Började ge upp, men bestämde mig att fiska av sista grunda viken som hade pålandsvind och fin leopardbotten. Var är alla öringar??
Började fiska av från sidan av viken... Hel dött! Inte ens en liten skitöring. Nu började kl bli 15 nånting. Började fila på bortförklaringar för mig själv men försökte tänka positivt att det är fint väder och trevligt att bara fiska av sig. Yeah right..  Sista kastena, och där tog de stopp! Den här tyngden är jag inte van vid, ser blänk under ytan men inte riktigt storleken, för den tog långt bort. Den rusar, luftsprångar och vägrar ge upp, gött äntligen ett kraftpaket och ingen seg besa. Ingen håv så jag tog den i stjärtspolen, ingen rekordöring(55cm) men perfekt avslutning på en tur som egentligen borde blivit en bomtur.

(Fan vad man skriver när man druckit cocillana mot förkylning :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0